otillfredställande stress.

Sådär lagomt sliten efter 2 dagar på trästock & en hemmafest så går jag in på kårens hemsida för att kolla mina placeringar i bostadsköerna på studentlägenheterna & det bästa kö-numret jag har är 16 (!) på en, resterande ligger jag på mellan 22 & 61.
Det känns lagomt gött att jag, en månad innan kursstart inte är i närheten av att få en lägenhet (jag vet att det är lika jävligt för alla andra som ska börja studera också, men fan vilken stressfaktor det är) vilket känns som en förutsättning för att kunna börja pluggandet i en ny stad.
Förutom bostadsproblemet så finns även ett par andra faktorer som inte frambringar lugn i själen, t.ex att införskaffa sanslöst mycket kurslitteratur (där börjar den ekonomiska stressfaktorn i flytten)

Trevligare nyheter:

Min semester satte igång i torsdags kl 13.00, jag har inte riktigt börjat slappna av än (kan bero på att jag knappt har hunnit vara hemma & fått varva ner ännu) men det kommer, jag har trots allt fem veckor semester innan skolan börjar.
Nu ska dygnet vridas, halsen vilas & böcker läsas.

Värk vs Framtiden

Här sitter jag nu, hemma & sjukskriven p.g.a ryggen, jag vet inte vad som fick den att spåra ur den här gången, om det var volleybollspelet i lördags, eller eventuellt jacuzzibadet, men värk har jag; inte den värken som jag till vardags alltid går med, den är uthärdlig, den här värken är mer intensiv, jag tappar förutom orken i överkroppen även styrka i underkroppen, mina ben viker sig utan min tillåtelse, jag försöker varva sittande & liggande ställning med att gå runt lite i lägenheten i hopp om att det ska mjuka upp kroppen; men icket.
Det känns jävligt löjligt att ligga hemma sjukskriven när det är semester om 2 dagar "sista dagarna borde man ju kunna stå ut hur ont det än gör" säger jag för mig själv, men det går helt enkelt inte.
Både igår imorse & idag när jag vaknade har jag stigit upp & gjort mig i ordning för att cykla iväg till arbetet men jag hinner knappt pissa & dricka ett glas vatten innan jag inser att jag kommer inte klara av att sitta lång stund i kontorsstolen på jobbet.
Jag trivs förvisso med att vara hemma utan att behöva göra något speciellt förutom att läsa, se på film & skriva lite men samtidigt krypper samvetskänslorna in,  på något sätt känns som att man pekar finger till arbetsgivaren vilket jag är medveten om att jag inte gör men ändå inte kan undgå att känna.
Medans jag nu är hemma får jag iallafall tänka lite & försöka planera flytten till den nya staden, det är egentligen inte så mycket som kan planeras nu förrän jag fått papprena från skolan så jag vet vilket datum skolan börjar & får lite koder & det som behövs för att gå med i studentkåren så jag får ställa mig i kö på lägenheter.
Det är väl framförallt lägenheten som behöver fixas för att jag ska kunna planera färdigt.
Min förra flytt (för ca 3 månader sedan) var fullständigt oorganiserad, jag körde över lite grejjer i taget under en månads tid i tron om att det skulle bli enklare, den här gången ska jag göra helt tvärtom, allt ska vara förbestämt, då kanske det går helt smärtfritt, vad vet jag.

Nu ska jag fortsätta på "The Rules Of Attraction" så att jag kan börja läsa Glamourama innan kvällen eller åtmintstone imorgon. I bakgrunden ska Isis dvd "Clearing the Eye" spelas för bästa möjliga stämning.

Flytt-misär

JAG HATAR ATT FLYTTA

Själva konceptet med att prova något nytt på en ny plats är jag positiv till, det är alla de praktiska sakerna som är så otroligt
jävliga; det ska adressändras (trots att Svensk Adressändring för det mesta bara tjorvar till det) det ska skrivas kontrakt & 1000 småsaker till, men det absolut jävligaste är verbformen av att flytta. Bära, släpa och svettas, tjorva med någon aldeles för stor soffa genom dörröppningar, släpa 20-tals lådor med alla böcker, filmer skivor & whatnot sen måste jag, som den otroliga materialist jag är även behöva oroa mig för att teknikprylarna tar skada under flytten; det är ju ett rent helvette.
Men det blir kul med lite nya rutiner & sysselsättningar här i livet. nu är det dock en & en halv månad kvar dit; tillbaks till nutid.
Bjuden till en middag med ordentlig mat, tillagad mat, en måltid som inte sägs i två ord (Spaghetti & köttfärssås, Köttbullar & makaroner, potatisbullar & bacon m.m)

Nystart

Efter att ha läst igenom mina senate inlägg här på revolutionens största blogg har jag kommit fram till att jag måste sluta med dessa förbannade "dagboksinlägg" visst ska mitt liv vara grunden till vad som skrivs men jag vill samtidigt inte sitta här & skriva precis vad som har hänt under dagen; vem fan bryr sig om det.
Planen med bloggen var ju att skriva om saker som inte går hand i hand med min tankegång, den ska främst handla om det som är emot mina funderingar & filosofier. Jag SKA skriva om det som jag anser ska förändras (även om jag inte har någon som helst möjlighet att förändra något här i världen) det ska chocka människorna som inte tycker samma saker som mig, det jag skriver ska starta diskussioner alternativt förståelse (hos dom som är konstiga nog att tycka lika som jag)

Summa sumarum:
Sluta dagboksblogga, börja identitetsblogga!
Nu bär det av till festen (jag har suttit med ida & jobbat på fyllan med dåligt resultat fram till nu) eftersom jag äntligen lyckats skapa mig en vettig fylla som gör att jag tycker bra om människor utanför min närmaste umgängeskrets!

SKÅL!

10:e Juli

Dagens datum betyder säkerligen inte ett skit för de flesta, men för mig innebar det dagen jag skulle få reda på antagningen till högskola; Jag kom in på Film & Litteratur på Högskolan i Gävle.
Nu måste folk förstå mig, jag ska under 3 år, få möjligheten att lära mig så mycket som möjligt om de saker som har mest värde för mig här i världen.
Mitt liv kommer att baseras på Film & Litteratur! inte i den betydelse att jag enbart kommer läsa böcker & glo filmer, men i stort sett allt som fr.o.m 1 september kommer att hända kommer att kretsa runt dessa två ämnen.
Förutom att jag nu kom in på en utbildning som för mig är sanslöst intressant så är det även min första ordentliga möjlighet att prova på en annan stad än Luleå; jag har knappt varit på semester utanför luleå under mitt liv (en överdrift självklart, men det är inte ofta jag är utanför Luleå Kommun)
Förutom de två saker jag nämnt hittills (kom in på utbildningen & lämnar Luleå) så får jag äntligen säga upp mig från jobbet som givit mig mitt livs hittills värsta ångest under det senaste halvåret +.
Det är nästan den största lättnaden med hela baletten, inget mer telefontjattranda, vilken gudagåva.

God natt gott folk!

Positiva kliv uppåt

Idag var till skillnad från gårdagskvällen en kväll i positiv anda med glada återseenden, härliga skratt & god mat. Det var grillning med familjen Johansson & familjen Nilsson vilket aldrig slutar illa, det åts & det dracks. Ikväll var vi två ansikten fler än vi varit på länge på dessa tillställningar; min syster & den äldre dottern i familjen Nilsson.

Bakgrund: 
Familjen Nilsson & familjen Johansson har gjort saker tillsammans så långt tillbaks jag kan minnas, det har grillats, spelats brännboll, firats nyår, midsommar + övriga trevliga högtider (-jul som är en värdelös högtid) men på senare år har familjerna splittrats lite; Syster Johansson bor i Uppsala, likaså äldre dotter Nilsson, yngre dotter Nilsson bor i Stockholmstrakterna & jag själv har varit ensamt "barn" kvar på tillställningarna (förutom yngsta broder Nillson som nu är 12? men det säger väl sig självt att vi inte har allt för mycket gemensamt)

Med detta sagt har det inte varit mindre trevligt att sitta & pimpla vin/öl/whisky men det var trevligt att vi ungdomar återigen kunde sitta & prata minnen & skämta om våra föräldrars påhitt. En sak som var väldigt annorlunda från förr var att äldre dotter Nilsson nu har skaffat sig ett barn & därmed klivit ett steg högre upp i livet alias vuxenlivet, men hon var ändå samma gamla som man kom ihåg henne (det var 1-2 år sedan vi sågs)
Den enda nackdelen med kvällen var & är att jag ska upp till jobbet imorgon bitti så jag var tvungen att tacka för mig ganska tidigt.

Nu säger klockan att det är dags för ett par kapitel "The Rules of Attraction" så att man även får en bra avslutning på kvällen.

Hoppfull kväll

-Huvudvärk
-Magvärk.
-Ryggvärk.
-Trötthet.
-Irritation.
-Semesterlängtan.
-Litteraturbehov.
-Tidsbrist.
-Cynism.


Godnatt!

Idétorka i cynismens värld

Anledningarna till att det inte skrivits något på ett par 3 dagar är många, de främsta anledningarna är väl att jag har läst åtaliga timmar av mina favouritförfattare & även jobbat hela dagarna; det sistnämnda bör förvisso ha givit uppbåd till cyniska diskussionsämnen men jag har helt enkelt varit för trött & tråkig för att skriva någonting.
Där tog fantasin slut för stunden så jag avslutar med några rader från Charles Bukowskis "En snuskgubbes anteckningar":

"En intellektuell är någon som säger en enkel sak på ett svårt sätt;

en konstnär är någon son säger en svår sak på ett enkelt sätt"


Återkommer eventuellt senare ikväll.

Tankar från kvällskvisten

Vad handlar folks besatthet med att gå ut på krogen om, jag kämpar så gott jag kan för att inte gå på krogen (visst hamnar jag där när jag är stupfull, men annars skippar jag det med en sådan otrolig lättnad)
Ikväll satt vi ett par personer hos david, drack öl, snackade dynga & hade det väldigt trevligt; men nej, krogen är det som gäller.
Det ska betalas 50-120 kr i inträde, 50 kr/öl & ännu mer är det när man ska dricka whisky (minst 30-40 kr/cl) det är ju helt vansinnigt, varför skulle man själv välja att betala sådana priser när man lika gärna kan sitta kvar på förfesten eller vart man nu befinner sig & fortsätta med att ha trevligt tills sömnen närmar sig,
När jag själv går på krogen är 50% av människorna jag träffar, folk jag inte känner, 40% är folk jag hellst inte vill träffa, än mindre prata med, sedan har vi dom 10% som jag gärna träffar & gärna pratar/dricker med hela kvällen; är det verkligen värt pengarna att träffa dessa 10%?
Jag anser att det inte är det, visst kan det vara gött att sitta på någon uteservering & dricka öl, men att betala in sig på populärklubbarna känns inte som att det är värt , varken mina pengar eller min tid.

De trevligaste kvällarna är för min del, när jag sitter med 2-5 vänner & dricker samtidigt som man lyssnar på god musik & har möjligheten att prata & diskutera.
På krogen är detta en omöjlighet, vilket ställe man än går ut till så har dom aldeles för hög volym så man får skrika istället för att prata, man får trängas pga att stället är överfullt med fulla människor som inte kan bete sig (jag är själv hemskt dålig på att bete mig som folk när jag har druckit stora mängder alkohol)
Det enda som händer i mitt huvud när jag går ut på dessa ställen är att agorafobin vidareutvecklas förbi de gränser jag känner är acceptabla.

Jag önskar mina vänner ute på krogen en trevlig kväll, men lovar dom samtidigt att min natt här framför datorn kommer sluta i ett mycket större nöje än deras fest-galej.

// Fredrik

Utveckling

Idag hände något exceptionellt, jag lärde mig något nytt, inte i den mening det uttrycket vanligtvis lämnar min mun; skvaller om folk jag inte kunde bry mig mindre om & dylikt.
Idag lärde jag mig något som faktiskt kan uppfattas som en allmänbildande lärdom (ja, jag försöker bygga upp en dramatisk spänning över detta)
Detta som jag genom guda-gåvan internet & bloggvärlden fick reda på är något jag funderat lättsamt på en lång tid, utan att jag någonsin orkat ta reda på svaret på.
Säkerligen hade jag kunnat kolla upp det genom en minuts googlande alternativt en sväng in på wikipedia, men det har inte kännts aktuellt. Det är något långt ifrån livsviktigt, det finns även substitut att använda istället, men det är något vackert, något finkulturellt över detta påhitt. Jag kan nu förmedla precis det jag vill i en text genom att använda mig av detta istället för den vanliga varianten man ser i internet-språkets förlorade meningsuppbyggnad (jag säger härmed inte att jag skriver med korrekt punktuation & fläckfri grammatik)
Det jag pratar om är såklart semikolon (;) Ett så enkelt men otroligt användbart tecken, även om ingen skulle märka att du använder dig av tecknet; Det ser självklart inte lika stilistiskt ut som "&", men det fyller en större funktion då "&" bara är en sorts förkortning på "och"

Dagens inlägg måste ha varit den minst givande texten min väldigt begränsade läsarskara någonsin har tagit del av, men det är tyvärr så fantasilös man blir av att vackna, gå till jobbet, komma hem & laga mat för att sedan avnjuta tillagning framför datorn,



BloggMeister-The Return

Bra dag...
Började med att vakna upp i soffan i vardagsrummet djupt fundersam över varför datorn min låg upp&ner på golvet bredvid soffan, sedan flöt dagen på bra..Ut till rutvik för en golfrunda med farsgubben, hem och glo sista 2 avsnitten Lost igen (minnet från igår är på den mörka, dova, luddiga sidan) sedan en cykeltur till hertsön med lugnt & sansat gänghäng med Jocke, Marie & David...Lite grillning & ett par betryggande skratt.
Vid elvatiden bar det iväg till Coop för att plocka upp ett par sexpack folkisar tillsammans med Nyllet.

I Nyllets goa skinnsoffa spenderades 4 timmar med att lyssna på musik & diskuttera allt+inget...
Vi tänkte att vi skulle prova på serien Journeyman (den började mycket lovande, men förvirrande...efter ett & ett halvt avsnitt gav vi upp då vi fortfarande var lika jävla förvirrade över denna serie som vägrade ge någon som hellst förklaring på varför han förflyttas genom tiden utan att själv ha kontroll över det)
Istället bestämde vi oss för att lyssna/se på tunggung via Youtube, då slog det mig;
Varför i helvete det inte har kommits på något bättre ord för Headbanging, efter en stunds funderande briljerar Nyllet med.....
Hör & häpna! Skalleös... Det bästa ord jag någonsin hört. Klart som korvspad att skalleös är ordet som gäller!
Aldrig någonsin mer ska ordet headbang sägas bland folket. Skalleös är det första steget i revolutionen som kallas alkoholkonsumtion.blogg.se

Skalleös ska förövrigt uttalas Skalle-Ös

God Natt!

BloggMeister/The Whisky emperor....

Nu sitter jag+Nule här & ser sista avsnittet på säsong 2 av lost, nyllet (nule) har hemskt svårt att hålla sig från att berätta vad som hända skall...han har nämnligen sett alla avsnitt släppta fram till dagens datum, medans jag är två säsonger back.
inom parentes Nule/Nyllet heter egentligen Henrik Nyström. Jag är en människa som tycker om att hitta på dumma smeknamn på folk...
Jag har bara kännt henrik i cirkus 2 år...det började med att en kompis vid namn Johan presenterade oss som:
-Eddo, det här är nulas,
-Nule det här är Eddo..
Jag tycker inte om att bli kallad Eddo, men nu, efter att ha blivit kallad Eddo i över 10 år så har jag vant mig, kalla mig hellst Fredrik, eller vad fan du vill...

Kvällen började med att jag gick förbi bolaget efter jobbet (kl 16.30) sen gick jag direkt hem & knäckte första ölen i samband med att jag lagade mat..idag blev det köttfärssås+spaghetti..(köttfärssåsen var färdigglagag, så jag kokade bara spaghett...,mobba mig inte för att jag sällan orkar laga mat)
När jag ätit färidgt korkades whisky flaskan upp och njutningen började.... Jag satt här för mig själv, såg lost och drack whisky/öl.... tills jag äntligen fick med nyllet på kvällen,,,han kom hit med ett par öl, vi satt och snackade dynga, lyssnade på go jävla musik och njöt av livet (blandat med en massa djupa livsviktiga diskutioner)
Sedan kom vi fram till att der var en sanslöst, hemskt bra idé att kicka igång ett av de sista två avsnitten från "Lost Säsong 2)" vi forstsatte även med sista avsnittet & nu sitter jag här...Hemskt avundsjuk för att en (flera) andra människor har sett fler episoder än mig..det ger mig ångest...det känns som att jag bör ha förstahandsvalet i vad som är bra eller dåligt i denna medieomspunna vardagsvärld...

(ursäkta alla dessa stavfel+grammatikfel, jag var hemskt full vid skrivane tillfälle)

RSS 2.0