Söndag kväll inkl. Lost & eventuellt EM-Final

De flesta jag känner såg Lost när det var nytt & fräscht, jag däremot köpte första säsongen i torsdag & började mitt marathon...Efter ca 26 timmars intensivt stirrande på tv:n alternativt laptoppen var säsong 1 avslutad (tog en paus med några timmars sömn där i mitten någonstans) nu är jag frälst, kände mig tvungen att, på lördag morgon pedala iväg till Hemmakväll för att inhandla säsong numero dos, den har det inte blivit att titta lika intensivt på..Fortfarande lika bra, men inte samma ork, tänka sig att man kan bli utmattad av att glo på dumburken.

Kom hem från jobbet nu för ca 45 minuter sedan och satte i disc 4 (av 6) för att fortsätta avnjutandet, då kommer beslutsångesten för att kl 20.35 är det är dags för EM-final & även om intresset är väldit bristfälligt så har jag en irriterande känsla av att "jag måste se, för det är ju EM-final" tycker inte om den känslan, varför känner jag mig tvungen att se nånting jag verkligen inte har något intresse för..
Den främsta anledningen till att jag ser sportevenemang (förutom basket som jag har intresse för) är att det oftast innefattar öldrickande.
Ikväll har jag dock inte en enda öl i min ägo, avsaknaden till trots tror jag att det blir fotboll ikväll.

heja spanien! (sagt med en oengegerad, sarkastisk ton)

edit:
Nu, 5 minuter in i matchen inser jag att det är hopplöst tråkigt att se fotboll utan öl. Med andra ord, tillbaks till Lost.
(Jag vann över mig själv & mina påhitt!)


Sena nätter

En gång i tiden...inte mer än ett år sedan, då var det nätterna man var vaken på, dessa ljuvliga timmar av kreativitet & filosoferande då man faktiskt fick "något" gjort. Det spelar ingen roll vad, det kunde vara städning, redigera bilder, låtsas att man kunde teckna...
Nu tar jag mig inte längre än strax efter midnatt, idag har jag lyckats hålla igång fram till runt 02.00, men då kan jag inte vara produktiv då jag enbart är trött & less.

Semester om ca 3 veckor, då kanske jag äntligen kan vrida dygnet "åt helvete" så som det ska vara, nätter är så mycket fridfullare, inga störande moment eller tider att passa...bara tom tid som man kan fylla med vilken aktivitet man än kan tänkas vara sugen på för tillfället: glo filmer/serier, streckläsa böcker eller skriva långdragna/filosofiska/poetiska/ångestfyllda inlägg på allmänhetens dagbok (bloggen).


Jag hade inte mer att komma med för denna gång, det finns inget annat än att nicka kudde i mitt huvud för tillfället.

Början

Efter en sjua Whisky togs beslutet...Vi ska starta revolution & bli kända på kuppen.
Jag & Degen + vilka det nu var (som sagt, detta bestämdes i en djup dimma av 12 årig single malt)
Vi ska provocera, tänja på gränser & jävlas med befolkningen i cyberrymden.
Frågan är hur bra det är att sätta ett mål med bloggen, när det hur som hellst kommer bli ännu en av alla bloggar i mängden som folk skiter i fullständigt, det är väl ingen som egentligen bryr sig om vad man har att säga, jag är ju trots allt inte känd för fem öre. (det är väl det som gör att folk bryr sig, kändisskap?)

Vi lovade varandra att vi skriver minst 5 inlägg i veckan, det kändes rimligt, eventuellt ett mål en soffligare i dekadens som jag själv klarar av.
Nu när jag skriver detta första inlägg känns det som en kul grej som man förhoppningsvis kan använda som någon sorts terapi i kampen att överleva alla idioter ute i detta moderaternas land.

På återseende

RSS 2.0