Sökandet efter de dolda svaren.

Sluta söka efter sanningar som troligtvis inte finns tillgängliga för oss döende. Kritisera & ifrågasätt allt vi i dagsläget tror att vi vet & tror är sanningar eller åtminstone tror är vägen till sanningen.
Det finns inga korrekta svar, enbart korrekta frågeställningar. Utan att ställa frågor & krav kommer vi inte utvecklas, varken intellektuellt eller som delar i det sociala samhället. Det finns inga absoluta sanningar om kärleken, livets vägskäl eller om livet i allmänhet, det är bara något vi lurar oss själva till att tro på för att låtsas hitta någon djupare mening i livet. Sanningen, det närmaste jag lyckats komma vad jag tror är sanningen är att ingenting är annat än det vi inbillar oss själva att tro.

Min teori i sig själv är självklart en av dessa inbillningar jag pratar om, så egentligen kanske sökandet efter sanningen är det som skapar viljan att fortsätta. Samtidigt; behöver vi hitta denna existentiellt essentiella grundprincip? Kommer den verkligen att gynna oss som individer? Frågan är ju egentligen om vi inte helt enkelt borde njuta av den flyende dagen, nöja oss med det som sker runt omkring oss just nu & följa den goda lögnens filosofi.

Vi kanske ska nöja oss med det medel som skapar sinnesfrid, låta musiken, filmen & litteraturen göra sitt jobb & skapa dessa känslor hos oss. Där har vi åtminstone en möjlighet att, till viss del, själva välja vart vi vill rikta våra tankars schematiska grusvägar.

Våran så kallade fria vilja finns åtminstone att hitta genom kulturens olika konstnärliga begrepp & uttrycksformer, kanske är det dessa, trots kulturindustrins kapitalistiska äganderätt, som skänker oss den lilla frihet vi behöver för att gå vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0